Igår var det tacos. Som vanligt en av veckans ljuspunkter. Mina snälla vänner. Påväg hem var jag med om något verkligt surrealistiskt.
Som vanligt gled jag ner genom stan med bilen - inte åka direkt hem - värma bilen lite. När jag var i svackan på karstorpsvägen, i höjd med ekängsvägen, såg jag något i diset på himlen.. ett stjärnfall! Det var länge sedan.. direkt föll blicken där stjärnfallet lixom landade... då såg jag ett par bilstrålkastare blinka konstigt över vägen.. när jag kommit upp i höjd med den övre infarten till parkeringen på Billingehov, såg jag en bil stå rakt ner i diket.
En liten Renault tror jag. Höger bakhjul befann sig minst 50cm över vägbanan. Där i satt en kille och ringde i telefon. Jag svängde in på parkeringen och hoppade ur. Fick kontakt med killen och frågade om han behövde hjälp. Han verkade lite chockad eller disträ, men han mådde bra. Hade kompis som skulle komma och hjälpa till. Hela fronten på bilen var förstörd. Jag hade ingen bogserlina. Beklagade och hoppades att allt skulle ordna sig. Det var okej om jag åkte, sa killen.
När jag öppnade bildörren såg jag i kolmörkret något som rörde sig framför bilen. "Mycket harar här" tänkte jag. Det var en räv. En stor röd räv. 2 meter framför bildörren där jag stod. Han tittade upp på mig från plastpåsen han bet på. Vi stod där i vad som verkade flera minuter och såg på varann. Jag fick upp mobilkameran men precis när jag skulle ta bilden gjorde han ett väsande och sprang i högsta fart rakt bort från mig. Jag satte mig i bilen och åkte mot den nedre utgången. Då stod han där igen. Mitt på trottoaren i gatuljuset och tittade på mig. Jag vevade ner rutan och gled mindre än på 2 meters håll förbi. Jag hade kunnat klappa honom genom det nedvevade fönstret. Hela vägen hem tänkte jag att det måste vara ett omen.
När jag kom till jobbet på morgonen denna dag (igår), vände jag mig om innan jag gick in i trapphuset och tittade upp mot Billingen. I diset på berget såg jag höstens alla färger spela i lövverken på mina älskade träd. Där, mitt på himlen, hade formats den mest perfekta regnbåge jag någonsin har sett. En hel båge, inte halv, inte mitt på, utan helt perfekt formad som en båge med start och slut, precis lika tydlig hela vägen. Jag tittade på den så länge att jag kom försent till mitt pass i Helpdesk.
Alltihop på en vanlig måndag. I Skövde.
... när jag ville titta på kyrkor. Vad jag minns så såg vi inga ihop, och jag höll väl med. En 29åring datanörd som vill titta på kyrkor. Mja. NexX brukade ge mig den mentala åldern 59. Det stämmer nog ibland. Hur som helst - Jag vet inte vad det är, men något med själva byggnaden är intressant. Jag har sett ganska många. En del pampigare än andra, en del charmigare än de pampiga. 
Ännu bättre akustik, otroliga valv, men få kan matcha Klosterkyrkan i Varnhem - den är något alldeles extra. Jag är väl lite hemmakär. Tyvärr var det stängt när jag var där. Men en bild på klosterruinen och ett självporträtt kunde jag få till. Visst är jag snyg... jag menar visst är ruinen fin. ;)
