Ursäkta att jag inte skrivit något på länge, för den som nu ville läsa något alltså, men jag har börjat jobba och helt enkelt vart lite för yr och trött för att minnas att jag hade ett åtagande här.
Jag fick ett kort på min födelsedag från en numera avlägsen vän. Hon hade gjort det själv, och det är det absolut finaste kort jag har fått någonsin. Jag kan inte låta bli att bli lite melankolisk och få något sorgset i ögonvrån när jag läser det (det har jag gjort många gånger). Jag får så där konstiga tankar nivet, att "den bästa tiden är nu förbi", "det kan inte bli bättre än vad det vart" samt det allra värsta "varför gjorde jag inte..."...
Jag hoppas att jag kan träffa någon om inte allt för snar framtid som kan skicka minst lika fina kort. Eller ja, helst tar jag nog en hälsning öga mot öga, in-natura så att säga.. Mm jo det vore fint. Tack för kort.
Imorgon ska jag klippa gräset igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar