Nytt år, nya horisonter

Nu är det dags. Nu skas det gås ner i vikt. Roligt ord, "gås". Jag har slutat (kanske tar i, men är på god väg) att bita på naglarna. Har inte tuggat på 3 dagar och tänker så försöka fortsätta. Jag har försökt förut, men nu är det allvar. Idag var det även invägning på jobbet i vår vikttävling. Jag är som tjockast jag någonsin har varit just nu, och det kommer jag att ändra på. Mitt mål är att nå 100 kilo jämnt till att börja med, och på sikt 90-95. Jag mår rätt så bra men jag tänker mig att en för kraftig kropp inte är bra för hjärtat i längden.. även jag börjar bli äldre och visare. Snart presenterar jag bilder på mina naglar och en tabell med rapporter om hur viktnedången fortskrider. Håll tummarna att jag har kraften att stå emot sugen!

Det duggar inte tätt inne

...bland inläggen här alltså, men desto mer ute. Känns som om en hel vecka av min semester har regnat bort. Jag som hade planer på att åka hoj nästan hela tiden, tänkte tex. prova på stadstrafik i Göteborg - mitt nyårslöfte var ju att åka dit oftare.

Det har hänt för mycket sen sist, jag får helt enkelt ta det från där jag är nu. Jag har semester och det är underbart. Känns som om det är såhär man ska ha det. Halva tiden kvar. Tur att kissemissen luktar lika gott även när man jobbar som när det är ledigt. Cat-sniffing. En ny sport som jag uppfunnit. Kom precis på när jag körde näsan i nacken på'n å sniffa, att jag bara någon minut tidigare hade kliat honom där med min stortå, och ni som vet vart jag haft den (hoho)... :)

Ja se det snöar.

Jag har genom åren jag bott hemmifrån och på så vis umgåtts med människor som jag inte känner till 100%, genom jobbet, högskolan, fester, tränat mig på att vara öppen, lyhörd och försiktig. Öppen - för nya idéer, annorlunda idéer, bättre idéer. Lyhörd - för andras behov, uttryck och värderingar, ädlare värderingar. Försiktig - varsam så att jag inte trampar någon på tårna. Kanske redan ömma tår. Det är svårt att hålla uppe det där jämt, att ständigt tänka sig för, men ändå, som jag dock försöker, alltid uttrycka vad jag själv tycker, utan att låta mig tystas av någons starkare eller annorlunda åsikt. Ibland är det inte populärt när jag säger vad jag tycker. Ibland är det väldigt populärt när jag säger vad jag tycker. Ibland vill jag säga vad jag tycker, men kan inte. Ibland vill andra att jag ska säga vad jag tycker, men jag törs inte. Idag var det en dag när jag ville säga vad jag tyckte, men kunde inte, då det skulle innebära att jag inte var försiktig.

Dante, han får dock alltid höra, sanningar, och jag lyssnar alltid på honom. Fast jag fattar inte hur han inte kan ha lärt sig än vad "vill du ha en godis?" betyder. Det säger jag 2 gånger om dagen, och ger honom sen en godis, men ändå tittar han på mig som om jag just sa "det ligger en låda blöta spik i farstun". I hans ögon ser jag att han tänker "du föstår inte ens själv vad du säger, eller hur?". Men glad för godiset - det blir han varje gång.

På lördag blir det Rammstein och sedan träffa faster. Kram på er.

Tempus flugit

Tiden flyger. Tur är väl det, för den här jävla snön och vintern.. ärligt talat - det är inte bara en gång i veckan som jag tittar ut genom mitt fönster på morgonen och tänker "Nej. Nej. Nej nej." men det hjälper inte :/

Dante har funnit sig till rätta. Vi är riktiga polare. Han har börjat sova i min säng oxå, vilket är trevligt, ja, till en viss gräns. När han vill ligga på min hals och sova, eller när han kommer klockan 05.50 och vispar mig i ansiktet med morrhåren, eller kloar i armvecket för "det är så mysigt så jag måste göra dig illa", ja då är det inte så kul. Men, det är en ynnest att ha en katt som vill vara social, så det gör inget. Jag står ut med blodvite och dålig sömn för att höra det där kurret. Det är värt mycket det.

Snart Rammstein i Stockholm. Det blir något att se fram emot det. Jag hoppas det blir hälften så bra som jag tror, då är det isåfall världsbäst :) Funderar på Metaltown i sommar - jag som inte ens egentligen är något jättefan av sånt, men AC/DC i sommras och så detta nu.. ja, jag kanske är påväg att bli lite mer rockig. Lisa brukar ju försöka få mig att tatuera mig oxå. Ska bara färga håret svart och ta en piercing nånstans så är jag ju praktiskt taget hemma sen. Hehe.

Kommer mer snart. Slutar med lite bilder, som vanligt. Kom gärna å hälsa på, men ring gärna lite före, så jag hinner fixa fikabrö hos min kompis på g:a kungsvägen i stan, och sätta på kaffet. Sällskap är trevligt :)

//Greff.

Julen är slut. Sällskap jag fått.

Halloj. Jag har fått sällskap. En liten katt har flyttat in, ja för nån timme sedan. Han hade en lite jobbig resa hit, så jag ska skämma bort honom ordentligt. Han heter Dante. Har funnit sin plats redan i mitt sovrumsfönster. På en blå handduk ligger han, kurrar lite när jag klappar honom, och han har faktiskt ätit lite av torrfodret redan, så det ska nog bli bra det här.

Visst är det grannt? Utsikten från min trappa hemma, in mot "stan". Ja det är nästan så man blir lite religiös, och det passar ju, eftersom vi ju just firat åminnelsen av Kristi födelse. Eller var det Mammons triumf över mänskligheten? Äh... Hur som helst är vintern fin, trots att det är kallt. Jag avnjuter den helst från mitt köksfönster med en kopp kaffe, eller som här, genom kameran på min trapp, med dörren, hallen, mitt hem och värmen, 2 steg bort.

Nyår var mycket roligt. Mitt löfte blev att besöka Göteborg lite oftare. Jag hoppas verkligen det blir så, för där bor det många roliga människor. Tack snälla ni för en bra fest! Det sliter på en gammal kropp att inte gå och lägga sig í tid.. 6.45 var väl klockan ungefär, men fan, det var det värt. Extra tack till Hotell Virvelvinden. Kick-ass :) Tack för snöröjningen. Ni som känner mig förstår nog att jag gärna hade kört själv... ;) God fortsättning!

Ännu inga klappar

Jag har vait på födelsedagskalas hos en av mina trevligaste vänner. Han heter Linus. Om någon för 10 år sedan frågat mig hur jag tyckte om barn, hade jag nog uttryckt mig försiktigt att "jovisst, sen.". På något märkligt vis förändras ju vi människor med tiden, utan att vi märker det själva, och idag, på samma fråga, hade jag sagt, "jovisst, snart.". Jag är 30 nu, och jag blir inte yngre. Känner nog lite av den där 30-års-krisen - var är jag? varför? vart är jag påväg? Det där med mål på resor, antingen det är 20-års presenten till dig själv, bilsemester i Sverige med en flickvän, eller livet, är inte alltid det viktigaste. Jag tänker ofta på dikten som slår an tonen till min Blog - "I rörelse" av Boye. Det är inte målet, utan vägen, som gör mödan värd.

Jag läste de senaste inläggen i en resedagbok och blev så innihelsike sugen på att resa. Jag har inte gjort det, ingenstans. En gång var jag i Flen. Nä, skämt å sido, jag har varit i Sverige. Haparanda, och alla små ställen utmed kusten. I sommar måste jag verkligen se till att komma iväg på min tripp med motorcykeln. Det blir nog en GPS till mig själv i julklapp - en som går att montera på just hojen och som tål lite hårdare tag. Jag ser mig själv på en tripp i Sverige först, och sen, om jag vågar, lite längre, men då måste jag nog ha en större hoj. Måste och måste, men man kan ju få drömma lite. :)

För första gången någonsin, faktiskt, har jag kunnat bjuda hem folk och inte känna att det är trångt eller att det är ogästvänligt. Jag har yta. Jag ska bjuda hem fler personer - har bara sniffat lite på hur det är att vara värd, och jag gillar det. Att få skämma bort någon, eller några, som kommer på besök. Häromsistens var en av mina andra små vänner på besök - Sigge. Han fick kycklingpanna/gryta och glass. Och pepparkaka. Och bär. Och choklad. Han matade min lilla blåa katt - den i porslin, den som kostat två kronor. Först tyckte gossens mor och far att han inte skulle leka med den, men, då sa jag att här inne, i mitt hus, får man leka med allt. Och innerst inne tänkte jag "för det gör jag, och jag är inte riktigt vuxen än jag heller". Fast jag är 30.

I sepia ser vi Linus. Han spelar tårt-baknings-spelet med Alfons. Vi har nog precis byggt klart en chokladtårta, han och jag. I svartvitt i mitt badrum ser vi Sigge. Jag föreställer mig att han ser så sur ut för att han inte fick leka mer med vattnet, och att dom ska åka hem. Dom är för goa, mina polare :)




Inte köpt en enda julklapp än. Paniken börjar sätta in.

Julrush

Ja det börjar bli dags. Det skall handlas, lackas, rimmas, kläs, stöpas, bakas, slåsin, ges bort, pusslas, prasslas, plundras, kokas & tindras. På Tacos med mina vänner är det dock ingen rush. Där råder det lugn som rått på Tacos sedan urminnes (nåja, 2004) tider. Det är en av vardagsveckans höjdpunkter - en av orsakerna att jag orkar ur sängen på måndag morgon. Tack ska ni ha :)

Jag har börjat med julklappsprojekten. Tänkte försöka tillverka julklappar själv, vilket är svårt, eftersom jag besitter begränsade konsthantverkskunskaper. Det blir nog ett par bilder som jag skriver ut och ramar in snyggt, samt, såklart, ett eller annat elektronikprojekt. Vet inte om mor och far läser bloggen, så jag berättar inget, men, här ser ni iaf början på en av julklapparna. En LM7805 som jag köpt för 8 kronor hos Svebry. Den bara ligger där och längtar efter att få börja reglera ström. Jojo... jag ska bygga även nätaggregatet. Min far brukar säga "Djärfvt kopplat, hälften brunnet." Ett typiskt pappaskämt. Pappor ska va så :) Hoppas det inte brinner utan blir en bra present.

Imorgon skall jag skaffa en födelsedagspresent till på lördag. Ja just det, brudar, jag är fortfarande singel. ;)

Kram påer därute!