Höstfärg, dysterfärg?

Varje gång jag vaknar och ser att det är frost ute, och inser att jag måste skrapa rutorna på bilen, dör något inom mig. Jag får lite lite förkortat liv varje gång det händer. Som tur är upplever jag så mycket roligt på dagarna, träffar så mycket trevliga människor och har det så skönt när jag väl är hemma, att jag även får min livstid lite lite förlängt. På vinterhalvåret går det således jämnt ut - jag får varken förkortat eller förlängt liv. På sommarhalvåret, tänker du, borde jag alltså gå plus, men nä - då röker jag så mycket Ritmeister, andas in så mycket krutrök & dieselavgaser och stannar uppe så sent på kvällarna, att det fan går jämnt ut där med. Livet är härligt :)

Här är några bilder på mina kompisar. De är stora och håriga. En del större än andra. De ser så lugna ut. Kunde heller inte låta bli att ta en bild på vägen jag åker till jobbet varje dag. Det är då, efter att jag skrapat ruthelv.. och jag ser det där genom det lilla uppskavda hålet i framrutan, som jag får lite lite förlängt. Redan där i bilen så börjar det jämna ut sig. Nu ska jag äta en macka och packa inför morgondagens Norgeresa!