Nytt år, nya horisonter

Nu är det dags. Nu skas det gås ner i vikt. Roligt ord, "gås". Jag har slutat (kanske tar i, men är på god väg) att bita på naglarna. Har inte tuggat på 3 dagar och tänker så försöka fortsätta. Jag har försökt förut, men nu är det allvar. Idag var det även invägning på jobbet i vår vikttävling. Jag är som tjockast jag någonsin har varit just nu, och det kommer jag att ändra på. Mitt mål är att nå 100 kilo jämnt till att börja med, och på sikt 90-95. Jag mår rätt så bra men jag tänker mig att en för kraftig kropp inte är bra för hjärtat i längden.. även jag börjar bli äldre och visare. Snart presenterar jag bilder på mina naglar och en tabell med rapporter om hur viktnedången fortskrider. Håll tummarna att jag har kraften att stå emot sugen!

Det duggar inte tätt inne

...bland inläggen här alltså, men desto mer ute. Känns som om en hel vecka av min semester har regnat bort. Jag som hade planer på att åka hoj nästan hela tiden, tänkte tex. prova på stadstrafik i Göteborg - mitt nyårslöfte var ju att åka dit oftare.

Det har hänt för mycket sen sist, jag får helt enkelt ta det från där jag är nu. Jag har semester och det är underbart. Känns som om det är såhär man ska ha det. Halva tiden kvar. Tur att kissemissen luktar lika gott även när man jobbar som när det är ledigt. Cat-sniffing. En ny sport som jag uppfunnit. Kom precis på när jag körde näsan i nacken på'n å sniffa, att jag bara någon minut tidigare hade kliat honom där med min stortå, och ni som vet vart jag haft den (hoho)... :)

Ja se det snöar.

Jag har genom åren jag bott hemmifrån och på så vis umgåtts med människor som jag inte känner till 100%, genom jobbet, högskolan, fester, tränat mig på att vara öppen, lyhörd och försiktig. Öppen - för nya idéer, annorlunda idéer, bättre idéer. Lyhörd - för andras behov, uttryck och värderingar, ädlare värderingar. Försiktig - varsam så att jag inte trampar någon på tårna. Kanske redan ömma tår. Det är svårt att hålla uppe det där jämt, att ständigt tänka sig för, men ändå, som jag dock försöker, alltid uttrycka vad jag själv tycker, utan att låta mig tystas av någons starkare eller annorlunda åsikt. Ibland är det inte populärt när jag säger vad jag tycker. Ibland är det väldigt populärt när jag säger vad jag tycker. Ibland vill jag säga vad jag tycker, men kan inte. Ibland vill andra att jag ska säga vad jag tycker, men jag törs inte. Idag var det en dag när jag ville säga vad jag tyckte, men kunde inte, då det skulle innebära att jag inte var försiktig.

Dante, han får dock alltid höra, sanningar, och jag lyssnar alltid på honom. Fast jag fattar inte hur han inte kan ha lärt sig än vad "vill du ha en godis?" betyder. Det säger jag 2 gånger om dagen, och ger honom sen en godis, men ändå tittar han på mig som om jag just sa "det ligger en låda blöta spik i farstun". I hans ögon ser jag att han tänker "du föstår inte ens själv vad du säger, eller hur?". Men glad för godiset - det blir han varje gång.

På lördag blir det Rammstein och sedan träffa faster. Kram på er.

Tempus flugit

Tiden flyger. Tur är väl det, för den här jävla snön och vintern.. ärligt talat - det är inte bara en gång i veckan som jag tittar ut genom mitt fönster på morgonen och tänker "Nej. Nej. Nej nej." men det hjälper inte :/

Dante har funnit sig till rätta. Vi är riktiga polare. Han har börjat sova i min säng oxå, vilket är trevligt, ja, till en viss gräns. När han vill ligga på min hals och sova, eller när han kommer klockan 05.50 och vispar mig i ansiktet med morrhåren, eller kloar i armvecket för "det är så mysigt så jag måste göra dig illa", ja då är det inte så kul. Men, det är en ynnest att ha en katt som vill vara social, så det gör inget. Jag står ut med blodvite och dålig sömn för att höra det där kurret. Det är värt mycket det.

Snart Rammstein i Stockholm. Det blir något att se fram emot det. Jag hoppas det blir hälften så bra som jag tror, då är det isåfall världsbäst :) Funderar på Metaltown i sommar - jag som inte ens egentligen är något jättefan av sånt, men AC/DC i sommras och så detta nu.. ja, jag kanske är påväg att bli lite mer rockig. Lisa brukar ju försöka få mig att tatuera mig oxå. Ska bara färga håret svart och ta en piercing nånstans så är jag ju praktiskt taget hemma sen. Hehe.

Kommer mer snart. Slutar med lite bilder, som vanligt. Kom gärna å hälsa på, men ring gärna lite före, så jag hinner fixa fikabrö hos min kompis på g:a kungsvägen i stan, och sätta på kaffet. Sällskap är trevligt :)

//Greff.

Julen är slut. Sällskap jag fått.

Halloj. Jag har fått sällskap. En liten katt har flyttat in, ja för nån timme sedan. Han hade en lite jobbig resa hit, så jag ska skämma bort honom ordentligt. Han heter Dante. Har funnit sin plats redan i mitt sovrumsfönster. På en blå handduk ligger han, kurrar lite när jag klappar honom, och han har faktiskt ätit lite av torrfodret redan, så det ska nog bli bra det här.

Visst är det grannt? Utsikten från min trappa hemma, in mot "stan". Ja det är nästan så man blir lite religiös, och det passar ju, eftersom vi ju just firat åminnelsen av Kristi födelse. Eller var det Mammons triumf över mänskligheten? Äh... Hur som helst är vintern fin, trots att det är kallt. Jag avnjuter den helst från mitt köksfönster med en kopp kaffe, eller som här, genom kameran på min trapp, med dörren, hallen, mitt hem och värmen, 2 steg bort.

Nyår var mycket roligt. Mitt löfte blev att besöka Göteborg lite oftare. Jag hoppas verkligen det blir så, för där bor det många roliga människor. Tack snälla ni för en bra fest! Det sliter på en gammal kropp att inte gå och lägga sig í tid.. 6.45 var väl klockan ungefär, men fan, det var det värt. Extra tack till Hotell Virvelvinden. Kick-ass :) Tack för snöröjningen. Ni som känner mig förstår nog att jag gärna hade kört själv... ;) God fortsättning!

Ännu inga klappar

Jag har vait på födelsedagskalas hos en av mina trevligaste vänner. Han heter Linus. Om någon för 10 år sedan frågat mig hur jag tyckte om barn, hade jag nog uttryckt mig försiktigt att "jovisst, sen.". På något märkligt vis förändras ju vi människor med tiden, utan att vi märker det själva, och idag, på samma fråga, hade jag sagt, "jovisst, snart.". Jag är 30 nu, och jag blir inte yngre. Känner nog lite av den där 30-års-krisen - var är jag? varför? vart är jag påväg? Det där med mål på resor, antingen det är 20-års presenten till dig själv, bilsemester i Sverige med en flickvän, eller livet, är inte alltid det viktigaste. Jag tänker ofta på dikten som slår an tonen till min Blog - "I rörelse" av Boye. Det är inte målet, utan vägen, som gör mödan värd.

Jag läste de senaste inläggen i en resedagbok och blev så innihelsike sugen på att resa. Jag har inte gjort det, ingenstans. En gång var jag i Flen. Nä, skämt å sido, jag har varit i Sverige. Haparanda, och alla små ställen utmed kusten. I sommar måste jag verkligen se till att komma iväg på min tripp med motorcykeln. Det blir nog en GPS till mig själv i julklapp - en som går att montera på just hojen och som tål lite hårdare tag. Jag ser mig själv på en tripp i Sverige först, och sen, om jag vågar, lite längre, men då måste jag nog ha en större hoj. Måste och måste, men man kan ju få drömma lite. :)

För första gången någonsin, faktiskt, har jag kunnat bjuda hem folk och inte känna att det är trångt eller att det är ogästvänligt. Jag har yta. Jag ska bjuda hem fler personer - har bara sniffat lite på hur det är att vara värd, och jag gillar det. Att få skämma bort någon, eller några, som kommer på besök. Häromsistens var en av mina andra små vänner på besök - Sigge. Han fick kycklingpanna/gryta och glass. Och pepparkaka. Och bär. Och choklad. Han matade min lilla blåa katt - den i porslin, den som kostat två kronor. Först tyckte gossens mor och far att han inte skulle leka med den, men, då sa jag att här inne, i mitt hus, får man leka med allt. Och innerst inne tänkte jag "för det gör jag, och jag är inte riktigt vuxen än jag heller". Fast jag är 30.

I sepia ser vi Linus. Han spelar tårt-baknings-spelet med Alfons. Vi har nog precis byggt klart en chokladtårta, han och jag. I svartvitt i mitt badrum ser vi Sigge. Jag föreställer mig att han ser så sur ut för att han inte fick leka mer med vattnet, och att dom ska åka hem. Dom är för goa, mina polare :)




Inte köpt en enda julklapp än. Paniken börjar sätta in.

Julrush

Ja det börjar bli dags. Det skall handlas, lackas, rimmas, kläs, stöpas, bakas, slåsin, ges bort, pusslas, prasslas, plundras, kokas & tindras. På Tacos med mina vänner är det dock ingen rush. Där råder det lugn som rått på Tacos sedan urminnes (nåja, 2004) tider. Det är en av vardagsveckans höjdpunkter - en av orsakerna att jag orkar ur sängen på måndag morgon. Tack ska ni ha :)

Jag har börjat med julklappsprojekten. Tänkte försöka tillverka julklappar själv, vilket är svårt, eftersom jag besitter begränsade konsthantverkskunskaper. Det blir nog ett par bilder som jag skriver ut och ramar in snyggt, samt, såklart, ett eller annat elektronikprojekt. Vet inte om mor och far läser bloggen, så jag berättar inget, men, här ser ni iaf början på en av julklapparna. En LM7805 som jag köpt för 8 kronor hos Svebry. Den bara ligger där och längtar efter att få börja reglera ström. Jojo... jag ska bygga även nätaggregatet. Min far brukar säga "Djärfvt kopplat, hälften brunnet." Ett typiskt pappaskämt. Pappor ska va så :) Hoppas det inte brinner utan blir en bra present.

Imorgon skall jag skaffa en födelsedagspresent till på lördag. Ja just det, brudar, jag är fortfarande singel. ;)

Kram påer därute!

Jag mår bra

Japp. Om ni var oroliga. Jag har vart på medarbetarsamtal, köpt kuddar till soffan, flyttat in trädgårdsmöblerna, var på födelsedagskalas, haft faster på besök, vart på utbildning i Stockholm, fått för mycket post, betalt räkningar, fått sålt min lägenhet, fått beröm för insatser i helpdesk, inte tvättat bilen, ordnat med adventskalas i mitt hus (tack mamma och pappa för hjälpen), pratat med lillebror, skaffat ny stegräknare, tagit in en stor spindel med posten, dammsugit i garaget, packat upp mina landskapssköldar, tagit hem motionscykeln från mamma (nu ska jag träna), hittat min kostym jag trodde jag slarvat bort, kopplat bort batteriet från hojen, hängt in mc-kläderna i garderob över vintern, slagit sönder 2 glas på mycket kort tid, börjat planera vad jag ska köpa för julklappar, vart på tacos, haft dåligt samvete för att jag missat kören, vart på konstutställning, installerat om STEAM, börjar lira HL2 igen, insett att jag har det bra, läst massor med böcker, tittat på 3 urdåliga filmer, sorterat lite fotografier, förundrat mig över julhysterin, glömt besiktiga bilen, känt mig lite ensam.

Det händer grejjer - trist att jag inte skriver något här. Hoppas ni har det bra :)

En vacker flicka kallade mig gammaldags...

... när jag ville titta på kyrkor. Vad jag minns så såg vi inga ihop, och jag höll väl med. En 29åring datanörd som vill titta på kyrkor. Mja. NexX brukade ge mig den mentala åldern 59. Det stämmer nog ibland. Hur som helst - Jag vet inte vad det är, men något med själva byggnaden är intressant. Jag har sett ganska många. En del pampigare än andra, en del charmigare än de pampiga.

Bergs Kyrka är en typisk lite svensk kyrka. Vacker, enkel och värdig. Den stora kyrkan i Berlin vi var inne i, enligt uppgift den äldsta (i Berlin) som fortfarande var "i bruk" - pampig som få, otrolig akustik - 1200:tals domkyrkan i Strängnäs där mina vänner T & M gifte sig - Ännu bättre akustik, otroliga valv, men få kan matcha Klosterkyrkan i Varnhem - den är något alldeles extra. Jag är väl lite hemmakär. Tyvärr var det stängt när jag var där. Men en bild på klosterruinen och ett självporträtt kunde jag få till. Visst är jag snyg... jag menar visst är ruinen fin. ;)

Jag är ingen prylbög...

..men jag kan inte annat än att tycka väldigt bra om min kamera.

Idag kom snön. Den gör mig inte glad.

Light Art Performance Photography á la Greffskij

Josomfan. Jag blev så inniden inspirerad av "lapp"-tyskarna. Jag har väl visat er sidan? Underbart! Bra musik spelar dom oxå, jag har faktiskt börjat gilla Covenant. Det du, sylt-Bengt! Jag tänker på dig! :)

Mina egna experiment är inte lika bra (än). Det är kallt som s-n att stå ute och vänta på bilar eller mixtra, men jag ska utrusta mig bättre nästa gång. Vantar och kaffethermos. Pannlampa. Jag har redan massor med idéer hur jag ska få till det som jag vill. Måste köpa ny optik oxå..






Sista bilden är mitt hem, min borg, mitt palats. Vackert land vi bor i.

Surrealism & God mat

Igår var det tacos. Som vanligt en av veckans ljuspunkter. Mina snälla vänner. Påväg hem var jag med om något verkligt surrealistiskt.

Som vanligt gled jag ner genom stan med bilen - inte åka direkt hem - värma bilen lite. När jag var i svackan på karstorpsvägen, i höjd med ekängsvägen, såg jag något i diset på himlen.. ett stjärnfall! Det var länge sedan.. direkt föll blicken där stjärnfallet lixom landade... då såg jag ett par bilstrålkastare blinka konstigt över vägen.. när jag kommit upp i höjd med den övre infarten till parkeringen på Billingehov, såg jag en bil stå rakt ner i diket.

En liten Renault tror jag. Höger bakhjul befann sig minst 50cm över vägbanan. Där i satt en kille och ringde i telefon. Jag svängde in på parkeringen och hoppade ur. Fick kontakt med killen och frågade om han behövde hjälp. Han verkade lite chockad eller disträ, men han mådde bra. Hade kompis som skulle komma och hjälpa till. Hela fronten på bilen var förstörd. Jag hade ingen bogserlina. Beklagade och hoppades att allt skulle ordna sig. Det var okej om jag åkte, sa killen.

När jag öppnade bildörren såg jag i kolmörkret något som rörde sig framför bilen. "Mycket harar här" tänkte jag. Det var en räv. En stor röd räv. 2 meter framför bildörren där jag stod. Han tittade upp på mig från plastpåsen han bet på. Vi stod där i vad som verkade flera minuter och såg på varann. Jag fick upp mobilkameran men precis när jag skulle ta bilden gjorde han ett väsande och sprang i högsta fart rakt bort från mig. Jag satte mig i bilen och åkte mot den nedre utgången. Då stod han där igen. Mitt på trottoaren i gatuljuset och tittade på mig. Jag vevade ner rutan och gled mindre än på 2 meters håll förbi. Jag hade kunnat klappa honom genom det nedvevade fönstret. Hela vägen hem tänkte jag att det måste vara ett omen.

När jag kom till jobbet på morgonen denna dag (igår), vände jag mig om innan jag gick in i trapphuset och tittade upp mot Billingen. I diset på berget såg jag höstens alla färger spela i lövverken på mina älskade träd. Där, mitt på himlen, hade formats den mest perfekta regnbåge jag någonsin har sett. En hel båge, inte halv, inte mitt på, utan helt perfekt formad som en båge med start och slut, precis lika tydlig hela vägen. Jag tittade på den så länge att jag kom försent till mitt pass i Helpdesk.

Alltihop på en vanlig måndag. I Skövde.

Otack är världens lön!

Ja... vad glad jag var att jag fått mitt bredband! Nu är jag inte lika glad. Det har "vart nere" i nästan en vecka. Oanvändbart. Funkade faksikt i 3 timmar igår, men sen klappade det ihop igen. Och det tror dom jag ska betala för? Telefonen funkar inte heller. Ladda upp en bild till det här inlägget kan jag glömma. Det regnar, är mörkt, osten är slut, jag fick jobba till 17 och jag har inga rena strumper till imorgon. Jeeeeeeeepp jepp jepp...

Höstfärg, dysterfärg?

Varje gång jag vaknar och ser att det är frost ute, och inser att jag måste skrapa rutorna på bilen, dör något inom mig. Jag får lite lite förkortat liv varje gång det händer. Som tur är upplever jag så mycket roligt på dagarna, träffar så mycket trevliga människor och har det så skönt när jag väl är hemma, att jag även får min livstid lite lite förlängt. På vinterhalvåret går det således jämnt ut - jag får varken förkortat eller förlängt liv. På sommarhalvåret, tänker du, borde jag alltså gå plus, men nä - då röker jag så mycket Ritmeister, andas in så mycket krutrök & dieselavgaser och stannar uppe så sent på kvällarna, att det fan går jämnt ut där med. Livet är härligt :)

Här är några bilder på mina kompisar. De är stora och håriga. En del större än andra. De ser så lugna ut. Kunde heller inte låta bli att ta en bild på vägen jag åker till jobbet varje dag. Det är då, efter att jag skrapat ruthelv.. och jag ser det där genom det lilla uppskavda hålet i framrutan, som jag får lite lite förlängt. Redan där i bilen så börjar det jämna ut sig. Nu ska jag äta en macka och packa inför morgondagens Norgeresa!

Min nya bästa vän

Ne, jag ersätter inte mina vänner med prylar, men det är inte långt ifrån att jag tar med den här prylen i listan över vilka som ska få julkort. Kjell var här i morse och trixade med min telefonledning. Kjell? En farbror med grånat skägg och sociala skills som jobbade åt ett telekombolag, vi behöver inte nämna vilket. Han såg till att bredbandsbolagets prylar installerades, och idag efter jobbet hämtade jag mitt modem. Visst är hon fin. Gröna lampor och allt. Nu surfar jag som aldrig förr! :) Snart är även min vanliga fasta telefon igång, så dom som försökt ringa på den och blivit besvikna (yeah right..) kan nu köra med den igen!

Livet leker :)

Vardag. Tråkigt?

Det är vardag. Det lunkar på. Jag har nog blivit lite deprimerad, därav att jag inte skriver så mycket. Jag är deppig pga. vädret såklart, inget annat. Tänkte bjuda på en liten fotokavalkad. Snart kommer mitt bredband och då ska det bloggas hej vilt. Här är min vardag. Fuck jag är tråkig.

Uppifrån och ned - Det snöade i morse. Sen står där lite datorer. Det är för dom, eller för att folk vill ha dom, som jag är här. Tack för att jag behövs, jag kan knappt föreställa mig hur det skulle vara att inte ha något jobb och så vinter på det. Urk. Jag är tråkig, men jag har roligt på jobbet. Det är faktiskt sant.

Fönstret i fikarummet. Jag halvligger i en hel soffa själv så personalen får trängas i de som är kvar. Slyngel, tänker dom säkert. Sitt upp ordentligt i soffan. Men den annalkande vinterns mörker trycker ner mig platt platt. Hjääääälp. Nyp mig i armen, berätta en fräckis, antasta mig. HOPPA PÅ MIG!

Det är stopp i Lennarts Fettavskiljare.

Jag äter en näringsriktig och för alla sinnen stimulerande måltid. Njuter av uppläggningen, den kulinariska finessen och armomerna som får nackhåren att krulla sig. Bokstavligt talat. Äh jag har ju klippt av allt hår, inga hår som kan krullas. Jaja ni fattar idén :)

Det är iaf ett vackert hus jag jobbar i. Eller hur? Golvet är helt fantastiskt. Höll på att springa på folk flera gånger idag, då jag går med nosen ned mot golvet och tittar, hellre än går rakt fram. Människorna runt omkring mig tycker nog jag är märklig som fotograferar ett trapphus. Så såg dom ut iaf, när dom tittade skeptiskt på mig. Från Indien eller något annat land långt i Öst var dom. Där fotograferar man nog inte trapphus. mmm.

Läser en reseskildring från mina vänner som är i Asien. De har väl vart ute i 20 dagar ungefär, och har 70 kvar, planerade, på resan. Jag blir avis. Både på att åka på resa och även att vara två. Nätdejting? Hm...

Det händer så mycket

...och ändå känns det precis nästan likadant varje dag? Och inte fan duggar det tätt mellan dagboksinläggen här heller... hehe. Jag ska försöka skriva ikapp lite :)

Jag har försökt att åka hoj så mycket det går nu när det fortfarande är ljust och någorlunda temperatur ute. Jag vill bara betona att för er som inte har körkort eller motorcykel eller varken eller, bör nog ta och fundera på att skaffa det. Att bränna iväg på den på lite småvägar är något helt underbart. Jag får lite varje gång känslan som jag hade första gången jag satte mig i en bil och körde själv, precis när jag hade tagit körkort. En pirrande känsla av total frihet.. vuxenvärlden here i come... :) Ska se om jag inte tar mig en sväng även när jag ska iväg idag, fast det blir svårt att få med presenten... hm..

Jag har haft minikräftskiva här, 6 personer totalt. Det var faktiskt premiär på att partaja här och det gick ju bra så fler kommer det att bli! Tack alla trevliga gäster och tack Markus och Stine för att ni bjöd in er själva så fint, annars hade det inget blivit :) Jag bakade en paj och fick lite kock-sup. För er som inte vet så tycker jag själv att jag är jävligt bra på att baka paj - med bra menas att det oftas går att äta och det är faktiskt så att en eller två personer ibland tar en liten bit till... det räcker för att jag ska tycka "fan va ja e bra.." :)

Fick hem en bunt med flyttkort och började skriva, när jag hade fått med alla kom jag på minst 4 till som skulle ha, så jag fick helt enkelt beställa fler. Nu har jag skrivit över 40 flyttkort, men jag får erkänna att det blev lite tramsigt på slutet, att jag fick värka fram personer som redan vet att jag flyttat och som redan vart här, en del till och med flera gånger... hehe... nåja, jag ska posta dom idag, dricka upp mitt kaffe, ta en dusch, fara i lite kläder och sen vette fan om jag inte ska ta hojen.. det ser lite smått regn-fara-å-färde ut, men det stoppar väl inte en viking som mig? Ja just det, tycker du att du ett flyttkort borde ha fått, så får du säga till, jag har flera kvar och igår när jag skulle skriva fick jag migrän så huvet kanske inte vara med till 100% riktigt...

Ja just det.. jag håller på att få bredband nu, det skall kopplas in nu i veckan, så kommer det bli lite tätare inlägg. Tyvärr får väl min nya hobby läsning stiga åt sidan lite när nätet åter tar sin plats. Vi ses i dimman. Likt två skepp som mötas.

Jag fick ett kort på min födelsedag

Ursäkta att jag inte skrivit något på länge, för den som nu ville läsa något alltså, men jag har börjat jobba och helt enkelt vart lite för yr och trött för att minnas att jag hade ett åtagande här.

Jag fick ett kort på min födelsedag från en numera avlägsen vän. Hon hade gjort det själv, och det är det absolut finaste kort jag har fått någonsin. Jag kan inte låta bli att bli lite melankolisk och få något sorgset i ögonvrån när jag läser det (det har jag gjort många gånger). Jag får så där konstiga tankar nivet, att "den bästa tiden är nu förbi", "det kan inte bli bättre än vad det vart" samt det allra värsta "varför gjorde jag inte..."...

Jag hoppas att jag kan träffa någon om inte allt för snar framtid som kan skicka minst lika fina kort. Eller ja, helst tar jag nog en hälsning öga mot öga, in-natura så att säga.. Mm jo det vore fint. Tack för kort.

Imorgon ska jag klippa gräset igen!

Farsan har räddat tacosen!

Min lille far, farsan, pappen, pappolino... och hans lilla lastbil Isuzu/Opel har räddat tacosen! Vi körde just hem, han och jag (och bilen) 2 soffor. Beg modell okej från Skara. Vettigt folk där. Nu saknas bara soffbord och någon form av underhållning, sen kan vi ha tacos här! Woohooo... var rädd att behöva ställa in. Det är allt bra att ha såna fäder! Tack :)

"Ängen"/Gräsmattan är färdigslagen. Satte mig på trappen och glodde lite och njöt av vyerna. Jojatackar.

Mitt köksfönster är min hemmabio

Har precis avslutat middagen och tittar nu, med en kopp kaffe och datorn framför mig, på min alldeles egna hemmabio. Ganska härliga vyer från köksfönstret va? Sitta här och titta på naturen i all sin prakt.

Eller är den den som tittar på mig? Som en apa i en bur.