Jag läste de senaste inläggen i en resedagbok och blev så innihelsike sugen på att resa. Jag har inte gjort det, ingenstans. En gång var jag i Flen. Nä, skämt å sido, jag har varit i Sverige. Haparanda, och alla små ställen utmed kusten. I sommar måste jag verkligen se till att komma iväg på min tripp med motorcykeln. Det blir nog en GPS till mig själv i julklapp - en som går att montera på just hojen och som tål lite hårdare tag. Jag ser mig själv på en tripp i Sverige först, och sen, om jag vågar, lite längre, men då måste jag nog ha en större hoj. Måste och måste, men man kan ju få drömma lite. :)
För första gången någonsin, faktiskt, har jag kunnat bjuda hem folk och inte känna att det är trångt eller att det är ogästvänligt. Jag har yta. Jag ska bjuda hem fler personer - har bara sniffat lite på hur det är att vara värd, och jag gillar det. Att få skämma bort någon, eller några, som kommer på besök. Häromsistens var en av mina andra små vänner på besök - Sigge. Han fick kycklingpanna/gryta och glass. Och pepparkaka. Och bär. Och choklad. Han matade min lilla blåa katt - den i porslin, den som kostat två kronor. Först tyckte gossens mor och far att han inte skulle leka med den, men, då sa jag att här inne, i mitt hus, får man leka med allt. Och innerst inne tänkte jag "för det gör jag, och jag är inte riktigt vuxen än jag heller". Fast jag är 30.
I sepia ser vi Linus. Han spelar tårt-baknings-spelet med Alfons. Vi har nog precis byggt klart en chokladtårta, han och jag. I svartvitt i mitt badrum ser vi Sigge. Jag föreställer mig att han ser så sur ut för att han inte fick leka mer med vattnet, och att dom ska åka hem. Dom är för goa, mina polare :)

Inte köpt en enda julklapp än. Paniken börjar sätta in.






Jag läser mer och mer. Senast avslutade jag Maffiaboken nedan och läste sedan om Röd Drake av Thomas Harris, faktiskt på engelska. Till skillnad från film, som ofta börjar mycket bra och slutar dåligt (det är sällan att jag tycker det är lika bra helt igenom) så är de flesta böcker bra ända till de sista sidorna. Nästa läsprojekt blir att ta sig an La Divina Comedia, den Gudomliga Komedin. På bilden dess författare Dante Alighieri. Han ser ut ungefär som jag gjorde i morse när jag upptäckte att mjölken var för gammal.




